Oavsett om det är ett manuellt eller elektroniskt luftfjädringssystem, kan fördelarna avsevärt förbättra körningen av fordonet.
Ta en titt på några av fördelarna med luftfjädring:
Mer förarkomfort tack vare minskningen av buller, hårdhet och vibrationer på vägen som kan orsaka föraren obehag och trötthet
Mindre slitage på fjädringssystemet på grund av minskad hårdhet och vibrationer vid tung körning
Släpvagnar håller längre med luftfjädring eftersom systemkomponenterna inte tar upp lika mycket vibrationer
Luftfjädring minskar tendensen hos lastbilar med kort hjulbas att studsa över tuffare vägar och terräng när fordonet är tomt
Luftfjädring förbättrar åkhöjden baserat på lastvikten och ett fordons hastighet
Högre kurvhastighet på grund av att luftfjädring passar bättre till vägytan
Luftfjädring ökar lastbilarnas och släpvagnarnas transportmöjligheter genom att ge ett bättre grepp som jämnar ut hela fjädringen.
Ett luftfjädringssystem kan också justeras för känsla, så förare kan välja mellan en mjukare känsla för motorvägscruising eller en hårdare körning för förbättrad hantering på mer krävande vägar.
Vid transport av tunga laster ger luftfjädringen mer konsistens och håller alla hjul jämna.
Luftfjädringssystemet håller lastbilarna plant från sida till sida, särskilt i de fall lasten är svår att jämna ut.
Detta resulterar i minskad karossrullning vid svängar och kurvor.
Typer av luftfjädring
1. Luftfjädring av bälgtyp (fjäder)
Denna typ av luftfjäder består av gummibälgar gjorda till cirkulära sektioner med två veck för korrekt funktion, som visas i figuren. Den ersätter den konventionella spiralfjädern och används ofta i luftfjädringsuppsättningar.
2. Luftfjädring av kolvtyp (fjäder)
I detta system är en metall-luftbehållare som liknar en omvänd trumma ansluten till ramen. En glidkolv är kopplad till det nedre bärarbenet, medan ett flexibelt membran säkerställer en tät tätning. Membranet är vid sin yttre omkrets anslutet till trummans läpp och i mitten av kolven, som visas i figuren.
3. Förlängd luftfjädring av bälg
För bakaxeltillämpningar används långsträckta bälgar med ungefär rektangulära former och halvcirkulära ändar, typiskt med två varv. Dessa bälgar är anordnade mellan bakaxeln och fordonsramen och är förstärkta med radiestänger för att motstå vridmoment och tryck, som krävs för effektiv fjädringsfunktion.